Ny sida 9

 

Ragdoll är idag en av de största och mest populära kattraserna i Sverige - jag är inte speciellt förvånad över detta. Det är mycket lätt att ta dessa katter till sitt hjärta!

Det är en lugn, social och tillgiven katt- ibland rentav något lat! En perfekt innekatt som lätt anpassar sig efter familjemedlemmarna. De är kanske inte direkt knäkatter men ligger gärna tätt intill husse/matte, ofta vid fötterna eller på armstödet på fåtöljen.

Ragdoll- katter är ofta mycket nyfikna och vill gärna vara med där det händer saker, många anser att den är hundlik i sitt sätt. En del av dem tycker om att bära saker i munnen och "apportera".
De kommer fram och hälsar på besökare, och följer dem gärna till dörren när det är dags att gå hem.
Som alla andra djur, mår de bra av att få uppmärksamhet och kärlek, utan att vara krävande.

Ragdoll katter är inte så benägna att klättra högt upp, utan ligger ofta mitt på golvet. Men visst tycker även de om att ligga i klösträd inomhus.
Gångstilen är lite speciell. Eftersom den går något brett isär med bakbenen, har ragdoll- katten en något vaggande gång. För att vara katt är den inte speciellt graciös, utan lite klumpigare än många andra kattraser.

Ragdoll- katter ligger ofta och sover på rygg med fram- och bakben isär, vilket egentligen inte är den mest naturliga sovstilen för katter.

De flesta ragdoll- katter är mycket lätta att hantera när det gäller pälsvård, bad, kloklippning och vid veterinärbesök.

Även om man tillskriver en kattras vissa rastypiska egenskaper, har givetvis alla katter sina egna personligheter och individuella särdrag - precis som vi människor!

Hane eller hona?

Om du inte har för avsikt att bli uppfödare, har kattens kön inte någon betydelse förutom att hanar i regel blir större än honor. Både hanar och honor kan bli sociala och trevliga sällskapsdjur.  De eventuella skillnader som finns, beror snarare på kattens personlighet än på könsbestämda egenskaper. 

Däremot tycker jag att kastrerade katter blir mer harmoniska och tillgivna. Om katten är avsedd till sällskap, är det bäst för katten att bli kastrerad.  Det är ett större ingrepp och något dyrare att låta kastrera en hona än en hane. Men en hona som får P-piller, löper stor risk att drabbas av livmoderinflammation, likväl som de honor som inte får något preventivmedel alls och som inte blir parade.

En hona blir könsmogen någon gång mellan 6-12 månader och om hon inte blir parad, kan hon bli brunstig flera gånger per år. Honkattens kärlekskranka och ofta mycket högljudda perioder kan hålla på från 10 dagar ända upp till 2-3 veckor varje gång.

En hankatt blir könsmogen kring 8- 10 månaders ålder. Man märker av det då hanen blir oroligare och "ropar", men han kan även börja strila och märka sitt revir med urin. Även en del honor kan revirmarkera. Dessa problem kan undvikas genom kastrering av katterna, vilket rekommenderas alla katter som inte ska användas i avel.

En eller två katter?

Det sägs att katter är självständiga ensamdjur, men de är även mycket sociala och sällskapliga. Må så vara att många katter är bra på att aktivera sig själva, men det kan bli långtråkigt för katten om matte/ husse är hemifrån långa dagar. Då bör man tänka på att att skaffa en kompis. Två katter som trivs tillsammans, har stor glädje av varandra. De kelar, leker och aktiverar varandra. Det finns inga belägg för att två katter skulle visa mindre tillgivenhet för "deras människa" än om de är ensam katt på täppan.


Historik och ursprung

 

Den amerikanska kattrasen ragdoll är en hybrid, d v s den har inte uppstått spontant i naturen, utan är en ras som är resultatet av åratals av selektivt avelsarbete med inkorsningar av bl a Perser, Helig Birma och Burma. Dessutom har avelsprogram med inkorsning av Balines förekommit.
 

Det finns några olika versioner om uppkomsten av rasen, men en del av historian känner man till med större säkerhet.

Historien om ragdollens uppkomst börjar under tidigt 60-tal i Riverside, Californien hos Mrs. Ann Baker.
Hennes granne Mrs. Pennel ägde Josephine, en vit långhårig katt av ”angoratyp”. Ann Baker bad att få para Josephine med en birma- hane och behålla eventuella kattungar.
I kullen fanns två hanar, Daddy Warbucks och Geuber. De båda Birma- liknande hanarna var vad vi idag kallar mitted.

Mrs Baker bestämde sig för att para Daddy Warbucks tillbaka på Josephine och resultatet blev Fugianna, som var en brun bicolor-hona. Från henne härstammar den linje som kallas ”lightside”.
 

För att inte få mer inavel, beslutade sig Mrs. Baker att korsa in brun Burma som parades med Daddy Warbucks. De fick en brun colorpoint-hona, Buckwhet, som parades tillbaka på sin far. De fick Kyoto. en brun mitted-hane, och Tiki, en choklad colorpoint-hona. Från henne härstammar den linje som kallas ”darkside”
Dessa katter registrerades under Ann Bakers stamnamn Raggedy Ann.

 
Ann Baker började sälja sina katter som hon kallade Ragdolls, ”trasdockor” Detta namn syftade på den tendens flera av ragdoll-katterna har att bli totalt

avslappnade när man håller dem, lika ”lealösa” som trasdockor.
Detta ”slappa” drag påstods vara effekten av en trafikolycka som drabbade anmodern Josephine då hon blev påkörd av en bil. Efter denna olycka lär hon ha fört detta vidare till sina kattungar, vilket givetvis är genetiskt omöjligt. Det påstods dessutom att de inte kunde känna smärta, vilket givetvis inte heller är sant. Om ragdoll- katter har egenskaper som högre tolerans mot smärta och ett mildare temperament, är det snarare ett resultat av urvalsavel och miljö- faktorer.

Ann Baker ville behålla full kontroll över aveln genom olika regler och anvisningar som skulle följas och hon införde licens för de köpare som skulle få avla på sina katter. Några av de andra uppfödarna, delade inte Mrs Bakers åsikter om hur aveln skulle gå till. De bröt sig på småningom ut och började avla på ett sätt som man gör med andra de flesta andra kattraser.


En av dem var Denny Dayton, Blossom Time cattery, som senare startade Ragdoll Fanciers Club International (RCFI), vars målsättning bl a var att få rasen godkänd hos olika kattförbund. 1969 godkände NFA som första förbund rasen Ragdoll.
Denny Dayton började också skriva på det stora stamträdet dit alla ”äkta” ragdolls ska kunna spåras.
Gå gärna in på ragdolldatabasen som finns på www.pawpeds.com och titta på ragdollens stamträd.

Till England kom rasen 1981, till Tyskland 1985 sedan spreds den från land till land.
De första ragdoll- katterna kom till Sverige i början av 1991, men först året därpå, 1992, godkände FIFe ragdoll som ras. Men först var det bara bicolor-varianten som fick certifikat-status.

Den 1 januari 1997 fick colorpoint- varianten certifikat- status och den 1 januari 1999 även mitted- varianten.

 

Rasbeskrivning och rasstandard

 
Ragdoll är en maskad katt - detta på grund av den s.k. ”Himalaya-genen” eller ”Siames-genen”.
Denna gen är sammanlänkad med den gen som ger blå ögon, vilket även kan ses på andra maskade kattraser som t ex Helig Birma, Siames och Balines.

Himalaya-genen är temperaturkänslig - ju kallare det är, desto mer mörknar mask- färgen.

Ragdoll- kattungar föds nästan helt vita och först efter några dagar, börjar öron, nos och trampdynor få färg.
Efter ytterliggare några dagar, har mask-färgen brett ut sig i ansiktet, ben och på svansen, förutom på de partier där vitfläcks- anlaget eller van-anlaget ger sig till känna hos mitted och bicolor.

Fullt utmaskad är katten inte förrän vid 2-3 års ålder, men intensiteten i maskfärgen kan fortfarande variera. Dels beroende på temperaturskillnader, men även beroende på fällningsperioder, dräktighet och kullfödslar, sjukdom osv.

Ragdoll är en ras som utvecklas ryckvis och relativt långsamt. Först vid 3-4 års ålder kan den anses vara fullvuxen. Den största utvecklingen sker under de två första åren, i slutet blir katten grövre och breddar sitt huvud, det sistnämnda gäller framför allt hanarna. Vissa linjer utvecklas långsammare, andra snabbare.

Ragdollhonor är oftast avsevärt mindre än hankatter.
En vuxen hane kan väga mellan 6-9 kg, en vuxen hona mellan 3 -5,5 kg.

Ragdollen är en stor och massiv katt som ska ge ett bastant och kraftigt intryck.
Den långa kroppen ska vara lika bred vid skuldrorna som vid bakbenen och ge ett rektangulärt intryck.
Fullvuxna katter ska vara något tyngre i bakdelen. Bröstet ska vara brett.
Nacken ska vara kort och kraftig.

Benen är medellånga, kraftiga och muskulösa, bakbenen något längre än frambenen vilket gör att rygglinjen verkar slutta något från bakkropp mot huvudet.
De stora runda tassarna, ska ha pälstofsar mellan tårna.
Svansen ska vara lång och i proportion till kroppen, helst nå till skulderbladet då den böjs framåt.
Den ska ha buskig päls och smalna av mot svanstippen.

Pälsen på kroppen är medellång till lång. Den är längre på hals och bröst (krage) samt på bakbenen (byxor).

Pälskvalitén ska vara tät, mjuk, silkig och kännas sval vid beröring. Pälsen ska ligga tätt intill kattens kropp och ”skiktar” sig när katten rör sig. Pälsen ska helst inte ha mycket underull, då tovar den inte så lätt.

Huvudet ska ha en bred, mjuk kilform. Det ska vara platt upptill mellan öronen med en rundad panna och välutvecklade kinder. Nosen ska vara rak med en mjuk inbuktning vid nosbasen.
Hakan ska vara markerad.
Öronen som är medelstora och öppna vid basen, ska sitta brett isär och vara ”tiltade”, d v s något framåtlutade.

De blå ögonen ska vara stora och ovala och gärna ge ett öppet uttryck. Yttersta delen av ögat ska vara i nivå med örats bas.
Önskvärt är så intensiv djup blå ögonfärg som möjligt.
 

Godkända färger och varianter

Tre mönstervarianter av ragdolls från "gamla tider":
mitted, bicolor, colorpoint

Ragdollen är godkänd i flera olika färger och delas in i tre olika varianter: Colorpoint , mitted (04) och bicolor (03).

Färger: brun (n),  blå (a), choklad (b), lila (c) , röd (d), crème (e), brunsköldpadd (f ), blåsköldpadd (g), chokladsköldpadd (h), lilasköldpadd (j)
 samt dessa med tabbymönster (21).

Colorpoint:
Points (öron, mask, ben och svans) ska vara väl definierade, genomfärgade och i harmoni med kroppsfärgen. Trampdynorna är pigmenterade.
En colorpoint får inte ha vita fläckar
 

Mitted:
Points-färgen ska vara som hos colorpoint förutom där vitfläcks- anlaget träder fram.
Vita handskar på frambenen, bakbenen ska vara vita men ej längre upp än till övre hasen. En vit strimma ska börja vid bröstet och gå mellan frambenen och fram till undersidan av svansen.
Hakan ska vara vit. En vit bläs på nosryggen kan förekomma, ibland i form av s.k. ”timglas”.
Trampdynorna är rosa.
En mitted får inte ha pigmentfläckar som ger avbrott i den vita strimman. Ej heller färgad haka.

Bicolor:
Pointsfärgen ska vara väl avgränsade. I ansikts-masken ska det finnas ett vitt område format som ett ”upp- och nervänt” V. Buken ska vara vit utan fläckar. Vita ben är önskvärda.
Nosspegel och trampdynor är rosa. Vita fläckar på ryggen är tillåtna.
En bicolor får inte ha vita fläckar på öron eller svans, inte heller pigmentfläckar i det vita ”V”:et.

För mer information, gällande rasstandarden samt FIFe:s poängskala,
Hänvisas till hemsidor tillhörande Ragdollklubben och Scandinavian Ragdoll Club